imorse städade jag undan vårt morgonmål precis som det vore det mest naturliga i världen, som om det fanns en automatik i detta. Robert har fortsatt äta banan. Denna resa förändrar oss som människor.
(Han har dock fortsatt att nitiskt torka av smörkniven och jag har lyckats få vårt rum att se ut som ett bombnedslag en minut efter att vi stigit in i det. Lite måtta måst det vara på förändringsfronten)