30 år av visdom

har redan passerat i mitt liv. Jag kunde verkligen känna hur om möjligt ännu mera visdom spred sig över mig då jag sov i bussen på väg mot Laos. Jepp, hela födelsedagen spenderades i en buss. Romantic AND fun. Kvällen innan firade vi dock på en takterass med utsikt över gamla stan i Hanoi. Vår grupp totalöverraskade mej med tårta och kort och sång. De hade beställt en glasstårta från en glassbar i stan som kom med motorcykelbud till takterassen just då vi hade anlänt. Jag blev superrörd. Pics på kommande. Sen åt vi middag och for iväg till en bar. Killarna i vår grupp, som båda just har fyllt 19, såg det som sin mission att påminna mig varannan minut om hur länge jag hade kvar av min ungdom. Det kändes uppmuntrande. What do you know about life anyway? Nåh, dom e supersöta små pojkar, som verkligen kommer att komma tillbaka till England som Män. De lär sig ett och annat om livet och dess mysterier, precis som vi också gör. Dock har jag en känsla av att dessa killar lär sig om möjligt ännu mer än jag. Fast vad vet jag.

Laos verkar mysigt. Historier och pics kommer kanske ikväll. Eller en annan dag. Nu blir det middag. Bara 7 av 15 kvar i vår grupp nu för den sista etappen, vilket egentligen är rätt mysigt. Hej och hoj.

Det regnar bilder

Mera pics:

Robert och den gyllene grodan i Den förbjudna staden i Hue.

Vy från vårt hotellrum i Halong Bay. Dimmiga bergen.

Båtfärd in i grottor utanför Halong Bay, som enligt legenden formats av en stor drakes rörelser.

Dimma och båtar.

Vår båtmast. Och nej, det är inte fotat med svartvitt, det var bara väldigt grått ute.

Underliga upplevelser

Igår var en underlig dag. Efter ett ännu ett skakigt, dragigt och tidigt nattåg längs med Vietnams kust anlände vi till Halong Bay, där vi åkte på en superfin båttur i dimman. Detta gäng är supertaggat på karaoke, så på kvällen sjöng vi karaoke i många timmar. Jag som hatar karaoke? Uppladdningen inför karaoken har varit massiv, det har talats om detta i många dagar, sen då vi ska sjunga karaoke... I tåget hörde jag mig själv säga hur mycket jag såg framemot karaoken. Eh what? Men sjukt kul var det. Efter att vi blev utslängda (?) från ställe ett, betalade vi in oss i ett eget karaokerum där vi fick sjunga i en timme och stämningen var minst sagt tät, så vi sku hinna med så många sånger som möjligt. Bohemian Rhapsody och Barbie Girl var ja, vilda. What a night.
Så går det till i Vietnam.

Ivriga karaokesångare. Kolla in den gula fantatungan. Sexy.

He e grannt i Vietnam

På båtutfärd i Hue.


I Hoi An var det pittoreskt.


Härliga färska grönsaker, örter och sallader i all mat.


Grannt.

Ännu grannare.
Metropolen Esse goes international.

Om mat

I mataffären är det svårt att ta sej fram i Hue. Vi hittade till en jätteaffär och blev glada, men före vi förstod hur vi ens skulle komma in i den hann vi bli lite nervösa. Sen skulle min väska genomlysas och plastas in och sen först fick vi gå in i butiken. Där bland kosmetikhyllorna som dignar av produkter som gör huden vitare, blev vi totalt nerstirrade och pekade på. Aliens in the room. På matavdelningen säljer dom en massa konstigt och på fiskavdelningen har dom levande fiskar som simmar omkring. Allt är förpackat i hundra olika lager, t.ex. är alla kex alltid förpackade ett och ett. Samma gäller många andra saker. Då vi sku ut ur mataffären sku en vakt ännu stämpla vårt kvitto och först efter det var vi redo att lämna affärsdjungeln.

Jag fick en megacraving på joghurt idag, eftersom vi har ätit nudlar, ägg och kött i tre veckor nu och typ inga mjölkprodukter alls. I kaffet använder dom mest bara kondenserad, supertjock och supersupersöt mjölk som gör kaffet till en glassliknande smet. Maten i övrigt är helt sjukt god i Vietnam. Jag har ätit så mycket färska vårrullar att det snart kommer ut ur öronen, men dom är bara så goda att det inte är klokt.

Shopping

Efter en minst sagt intressant natt på ett nattåg (igen) anlände vi till shoppingparadiset imorse ca kl 5. Sedan dess har vi sprungit i affärer som två tokar. Hoi An är en liten mysig stad med ca 300 skräddare som på en dag gör vad som helst för dig och dina pengar. Jag skulle inte ha något, och därför har jag köpt två klänningar och en "kostym (med byxor och omlottskavaj) i råsilke samt ett par läderskor och en läderväska för ca 250 eurosar sammanlagt. Sjukt. Vart går mellanskillnaden som vi betalar i Norden? Krejsigt. We went bananas i shopparna alltså. Älska shoppingruset.

Idag har Robert ätit 3 bananer. Det känns större än att vi har provat dyka för första gången i våra liv. Jag var så rädd att jag skakade då jag hoppade i, men det visade sig vara sjukt koolt, så vi ska nog prova igen. Men som sagt, störst av allt är bananerna.

Om jag skulle vara amerikan, skulle jag skämmas ögonen ur mig ifall jag mot förmodan skulle ha förirrat mig till Vietnam som turist. Efter ett besök på Vietnams Krigsmuseum fick jag mig igen en funderare över vad USA riktigt sysslade med. Rena rama tortyren och utrotningen av människor. Det var (igen) en verklig ögonöppnare för vad människor har gått igenom både här och annanstans. Det värsta är att dylika museer sannolikt kommer att öppnas om 50 år i Afghanistan, Irak och var nu det krigas och används redskap som strider mot mänskliga rättigheter. Visserligen var Vietnams museiutställning enbart Vietnams historia, men likaväl alldeles fruktansvärt hemskt. Folket i både Kambodja och Vietnam har sannerligen gått en lång väg till dagens samhälle.

Om att korsa gatan i Asien

Att gå över gatan i en storstad i Asien är inte roligt. Trafiken kommer från alla håll och med alla möjliga fordon. I HCMC lär det finnas några miljoner motorcyklar. Idag på dagen tror jag att vi såg dem nästan alla. Då man ska gå över gatan här ska man gå l.å.n.g.s.a.m.t. och helt enkelt bara lita på att förarna kommer att räkna ut vart du är på väg och försöka parera dig så gott det går. Dom kommer inte att försöka väja för dig, men dom försöker att inte döda dig heller. Så mot alla instinkter, som i de allra flesta fall säger "Spring för livet!" skall man bara hållas kool och skrida fram. Dethär är Roberts gebit. Han är som född att korsa gatan i Asien. Det är däremot inte jag. Idag stod jag snällt och väntade på grönt ljus, som typ aldrig kom och såg antagligen både livrädd och uppgiven ut. Motorcyklar och bilar från alla håll och Robert var sedan länge på andra sidan gatan. Plötsligt uppenbarar sig en polisman bredvid mej, som tar min arm i ett stadigt grepp och leder mig över gatan (mot rött), "ger mit över" åt Robert, ler och går tillbaka till sitt jobb. Det kanske inte vore så dumt att ha sin privata polisman i HCMC.

HCMC

Ho Chi Minh City, Saigon, verkar vara precis lika myllrande som de andra asiatiska storstäder vi hittills bekantat oss med. Motorcyklar som tutar precis överallt, människor, dofter och ljud. Häftigt. Imorgon skall vi utforska staden närmare och sen sätter vi oss på ett nattåg mot Nha Trang. Ett krigsmuseum har vi tänkt hinna med och kanske lite shopping också. Ikväll joinade också två nya tjejer turen. De är i min ålder (jeij. not the oldest fart around anymore!) och har tydligen träffats på en liknande resa i Afrika för några år sedan.

Vietnam är ett kommunistland och den röda flaggan med stjärna och skära vajar överallt. Just nu firas TET, vietnamesiskt nyår, så det mesta har varit stängt och folk har firat med kitchiga dekorationer, bling bling, karnevalståg och fyrverkerier. Helt absurt mycket firande överallt. Med fyrverkerierna är det inte så noga; man skjuter nu lite åt vilket håll det råkar sig. Mattare och andra minibomber kan man också kasta fritt omkring sej.

Facebook är tydligen inte helt okej här, så man kommer inte åt sin normala feja. Värsta dåliga med Vietnam alltså.

Som ni märker går det fortfarande ingen som helst nöd på oss.

Bildblåggen

Vi inledde vår Vietnamvistelse med att åka motorcykel mot solnedgången. Jag var givetvis livrädd vid starten, men ingen dog och det var ju rätt kul trots allt.
Eftersom vi inte har hunnit med så mycket annat sen igår än åkt buss och ja, that's about it, ja och nästan dött av svett vid gräsen mellan Kambodja och Vietnam, så kommer här lite bilder istället.

Ack denna kinesiska kitsch:


en dimmig skyline över Hong Kong


Människovimmel och neon. Hong Kong i ett nötskal.


På ön Hong Kong var allt lika fläshigt som i New York. typ.


Jag dansar i neon.


Angkor Wat, Kambodja. Något helt annat än Hong Kong.


Solen går ner även i Sihanoukville, Kambodja.

Efter en blåsig men varm och skön dag på stranden har det visat sig att vi har bränt oss som två finnar på solsemester på Kanarieöarna. Vissa saker är det tydligen lag på.
Imorgon fräser vi iväg mot Vietnam. Där väntar bl.a. seriöst billig shopping.

Oh the sweet life

Sihanoukville är chill. Idag har vi legat en stund på beachen och ikväll var vi på en strandrestaurang och åt lite grillat och drack drinkar vid havet. Inte illa. Man kunde gott konstatera att ju yngre, desto fler drinkar. Dom hade tydligen happy hour hela kvällen, så ett stop öl kostade 50 cent (amerikanska pengar, som dom använder som parallell valuta här i landet) och alla drinkar för 2 dollar. Jag är ännu inte helt återställd från gårdagens sjukdom, men väldigt mycket bättre och vågade mej på lite fast föda. Hoppas allt går väl.

Imorgon åker de flesta ut med en båt för att snorkla, men vi valde att inte åka med. Jag tror inte att dylika båtturer är så mycket annorlunda i olika delar av världen, och vi har redan testat det. Rätt skönt att ha planerna öppna också, så vi får se vad det blir. Lite skall vi givetvis pressa på stranden, man vill ju bli brun. En annan ska som vi lugnt kan konstatera är nämligen att vi är de vitaste stackrarna så långt ögat kan nå.

En knepig sak här omkring är nog alla barn som antingen tigger eller försöker sälja saker. Vår guide Apple har "strängt" sagt åt oss att aldrig köpa något av gatukidsen, eftersom det bara uppmuntrar dem att fortsätta tigga/sälja skräp och därmed inte gå i skolan. Hittills har det gått någorlunda okej, det är bara att vara hård och tuff, och på det är jag ju bra. Koola chefen liksom. Fast idag på stranden, smalt chefen till en litenliten pöl. En liten tjej på 12 år ville sälja armband, och trots mina första nej och min lögn om att jag inte hade några pengar med mig gav hon sig inte, utan satte sig ner bredvid mej och började fråga frågor och smalltalka. Och vips visar det sig att ungen kan några fraser på svenska. HA! Vem smälter nu inte då?

Hon: Hur mår du?
Jag: Jag mår bra. Hur mår du?
Hon: Nej tack.

Jaa-a. Det blev inget armband köpt, men ett hjärta smalt nog i solgasset.

Phnom Penh

Just nu befinner vi oss i Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Eftersom jag i förra inlägget förkunnade för världen att vi än så länge inte hade blivit magsjuka kom ju detta tillbaka som ett slag i ansiktet på en röd sekund. Jag har givetvis ådragit mig magsjuka, så staden har gått mig helt totalt förbi. Robert åkte till tortyrmuseet och Killing fields idag med dom andra medan jag var busy med att sova eller rusa till vessan. Najs. Så sent som på 70-talet torterades och dödades 2 miljoner khmerer under Pol Pots regim, så museet och fältet med massgravar var starkt och berörande.

Vår cykeltur till Angkor Wat var fenomenal. Det var verkligen skoj att cykla omkring och på vägen hem tog vi några lite mindre vägar genom små byar, och det var bara såå vackert. En australiensisk kille slog följe med oss under dagen och vi hade det superkul, fast hettan var så olidlig att det inte var klokt. Vår mätare visade 32 grader i skuggan, så vi behövde inte frysa.

Imorgon är vi off till beachen i Sihanoukville för några latar dagar innan vi fortsätter till Vietnam. Turen har hittills visat sig vara riktigt bra, om än kanske något turistig. Vi gör gärna saker på egen hand också, och så var det sagt i beskrivningen att man kan göra. Ändå gör de allra flesta helst sker med hela gruppen, och det är nästan så att det känns som om vi borde göra det. Men, ja, vi gör ju som vi vill, förstås.

Och ja, bilder är på kommande.

Soouh suhdei!

Nu ar vi i Kambodja. Har ar jattevarmt och svettigt, men helt sjukt najs sadar annars. Fattigt dock; over en tredjedel av Kambodjas befolkning lever pa under en dollar om dagen. Var GAP-tour har alltsa startat och verkar helt bra. Jag ar givetvis the oldest fart around, men ansa lange kanns detta faktum inte ooverkomligt. Idag ska vi hyra cyklar och cykla till Angkor Wat, varldens storsta heliga byggnad. De ovriga akte med buss, men vi vill aka lite pa egen hand istallet. Det kanns ok att hanga med var grupp men egentligen vill vi kanske mera gora saker pa egen hand. Har vi markt.
Folk ar superartiga och trevliga mot alla miljoner turister som vimlar omkring har. Denna lilla ort som vi nu befinner oss pa, Siem Reap, har 750 000 invanare, vilket kanns ratt overkligt med tanke pa att det kanns som en stad i storlek med Ekenas.Vi ar nog inte vana med allt folkmyller som har funnits pa alla platser. I Hong Kong var folkmangden surrealistisk, ett sant myller av manniskor som jag aldrig sett forut. Det ar nastan sa att man skams da man tanker pa hur mycket plats vi har att breda ut oss pa i Finland. A sa klagar vi pa att var lagenhet ar trang. Ja hej.
Myggbiten har jag ocksa blivit, helt krejsiga bett alltsa. Robert har givetvis inte fatt ett enda. Maten har varit megagod pa alla stallen och fast vi har atit fran gatustand har vi inte blivit det minsta sjuka (annu).

Ja, och i Hong Kong var vi pa kinesisk (kantonesisk) opera. Det var sjukt. Vi forstod ju inte ett skit och det lat som om dom sku ha sjungit en enda lat i 3,5 timmar. Deras tonbildning ar ju verkligen lite annorlunda an var, sa fler an hundra ganger vi jag hejda reflexen att stiga upp och skrika oppna munnen da ni sjunger! Som tur har jag anda litelite sjalvkontroll kvar. Vi rusade till operan for vi trodde att vi var sena, men tydligen ar det inte riktigt lika uptight som har, for folk kom och gick hur de ville under hela forestallningen, nan svarade i telfon och folk satt och snackade och operan borjade inte alls exakt 19.30 som vi trodde. Mannen som satt bredvid mej hade en tuulipuku pa sej och for ett ogonblick trodde jag att vi var i Finland. En knapp upplevelse i Hong Kongs forort helt enkelt. For det facila priset av 8 euro dessutom, sa dyrt var det ju inte.

Jep, nu pedar vi ivag till templet i hettan. Puk!

Ett Hej!

Reseblåggen invigs från Bangkok, trots att resan redan virvlat sig igenom Hong Kong. Bilder och anekdoter är på kommande, håll ut.

I korthet så var Hong Kong mycket rent och Bangkok mycket smutsigt. I Bangkok är det hett, i Hong Kong var det svalt. Hong Kong diggade vi verkligen, Bangkok lär vi ännu känna. Efter att ha yrat omkring på skumma gator och gränder nattetid lärde vi oss att alltid ta med sej
a) en ordentlig karta
b) Namnet och den exakta adressen på hotellet man bor på
c) sunt förnuft

Då vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att vi genom att irra omkring sparade ca en hel euro istället för att hoppa in i en tuk-tuk var valet mellan ev. rånmord och en euro ganska enkelt.

Men ja, vi har det helt enkelt supersuperbra.

laa kàwn!