Sihanoukville är chill. Idag har vi legat en stund på beachen och ikväll var vi på en strandrestaurang och åt lite grillat och drack drinkar vid havet. Inte illa. Man kunde gott konstatera att ju yngre, desto fler drinkar. Dom hade tydligen happy hour hela kvällen, så ett stop öl kostade 50 cent (amerikanska pengar, som dom använder som parallell valuta här i landet) och alla drinkar för 2 dollar. Jag är ännu inte helt återställd från gårdagens sjukdom, men väldigt mycket bättre och vågade mej på lite fast föda. Hoppas allt går väl.
Imorgon åker de flesta ut med en båt för att snorkla, men vi valde att inte åka med. Jag tror inte att dylika båtturer är så mycket annorlunda i olika delar av världen, och vi har redan testat det. Rätt skönt att ha planerna öppna också, så vi får se vad det blir. Lite skall vi givetvis pressa på stranden, man vill ju bli brun. En annan ska som vi lugnt kan konstatera är nämligen att vi är de vitaste stackrarna så långt ögat kan nå.
En knepig sak här omkring är nog alla barn som antingen tigger eller försöker sälja saker. Vår guide Apple har "strängt" sagt åt oss att aldrig köpa något av gatukidsen, eftersom det bara uppmuntrar dem att fortsätta tigga/sälja skräp och därmed inte gå i skolan. Hittills har det gått någorlunda okej, det är bara att vara hård och tuff, och på det är jag ju bra. Koola chefen liksom. Fast idag på stranden, smalt chefen till en litenliten pöl. En liten tjej på 12 år ville sälja armband, och trots mina första nej och min lögn om att jag inte hade några pengar med mig gav hon sig inte, utan satte sig ner bredvid mej och började fråga frågor och smalltalka. Och vips visar det sig att ungen kan några fraser på svenska. HA! Vem smälter nu inte då?
Hon: Hur mår du?
Jag: Jag mår bra. Hur mår du?
Hon: Nej tack.
Jaa-a. Det blev inget armband köpt, men ett hjärta smalt nog i solgasset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar