Att gå över gatan i en storstad i Asien är inte roligt. Trafiken kommer från alla håll och med alla möjliga fordon. I HCMC lär det finnas några miljoner motorcyklar. Idag på dagen tror jag att vi såg dem nästan alla. Då man ska gå över gatan här ska man gå l.å.n.g.s.a.m.t. och helt enkelt bara lita på att förarna kommer att räkna ut vart du är på väg och försöka parera dig så gott det går. Dom kommer inte att försöka väja för dig, men dom försöker att inte döda dig heller. Så mot alla instinkter, som i de allra flesta fall säger "Spring för livet!" skall man bara hållas kool och skrida fram. Dethär är Roberts gebit. Han är som född att korsa gatan i Asien. Det är däremot inte jag. Idag stod jag snällt och väntade på grönt ljus, som typ aldrig kom och såg antagligen både livrädd och uppgiven ut. Motorcyklar och bilar från alla håll och Robert var sedan länge på andra sidan gatan. Plötsligt uppenbarar sig en polisman bredvid mej, som tar min arm i ett stadigt grepp och leder mig över gatan (mot rött), "ger mit över" åt Robert, ler och går tillbaka till sitt jobb. Det kanske inte vore så dumt att ha sin privata polisman i HCMC.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar