gamla inlägg

En lista på vad Robert har tappat, glömt eller nästan glömt efter sig:

- Ett kamerafodral
- Ett par sandaler
- Ett solglasögonfodral
- Ett par solglasögon
- Ett par pyjamasbyxor
- Ett kreditkort
- Ett pass

Ja det är spännande att resa med Robert. Vissa saker känns rätt oviktiga för vår resas utfall, som t.ex. ett kamerafodral eller ett par pyjamasbyxor, medan annat känns rätt viktigt faktiskt, typ pass. I Vientiande blev ett par sandaler kvar under sängen. Vid bortglömningstillfället luktade dom ännu inte fullt så illa som dom gör nu, så just då kändes det ju lite snopet att hans sandaler blev kvar under sängen. Idag skulle jag inte ha något emot ifall dessa stinkbomber av misstag skulle glömmas bort någonstans på en öde ö. Men Robert hade tur och han fick sina sandaler levererade till Vang Vieng följande dag med en annan GAPgrupp. Ett kamerafodral och solglasögon i fodral blev (antagligen) kvar i trakterna kring ett vattenfall i Laos, men ingen vet exakt var dessa försvann. De var bara mittiplötsligt poff borta. Ett par pyjamasbyxor var även de försvunna en vacker dag, högst antagligen åt pyjamastrollet i Chiang Mai upp dem, men det är heller ingen som riktigt vet det. Pyjamasbyxor kan ju vara rätt bra att ha, speciellt om man delar rum med många andra, eftersom det helt enkelt är schysst mot andra att hoppa omkring i annat än Adamskostymen bland främmande människor. Däremot:iI Agnes Water, på väg mot Greyhoundbussen en solig lördagsmorgon i April satte sig Robert i en buss och fick chansen att skrika Stoppa bilen! då han insåg att hans kreditkort varit undanstoppat i säkert (?!) förvar i en bok som han gav åt hostellets bibliotek innan vi åkte. Med tanke på vår reskassa var det rätt trevligt att han kom ihåg kortet i sista stund. I Maroochydore (maruutchydåår) satte två svettiga backpackare av mot Brisbane, därifrån flyget avgick via Sydney till Fiji. Bara några hundra meter efter att vi börjat traska kom Robert ihåg att vi kokat ägg som vi sparat i kylen, ägg som skulle vara vår frukost följande dag. Dessa ägg (och framför allt SALTET) kändes angelägna för mej, vi hade ju trots allt betalat en snygg summa på kring 1,50 dollar för dessa ägg, så Robert vände käckt om för att hämta äggjäklarna medan jag gick mot bussen för att försäkra oss om att vi kommer till Brisbane. Då vi gått på skilda håll ett tag kom jag, JAG, på att Roberts pass ju är i respan. Trots att jag är övermänskligt bra på många saker tycks jag dock inte besitta de telepatiska förmågor som en flickvän borde vara välsignad med i stunder som dessa, för hur jag än försökte skicka tankar åt Robert att minnas passet då han nu ändå gick efter äggen så misslyckades detta fatalt. Med ca 7 minuter till bussavgång började svetten pärla om möjligt ännu mer. Eftersom Robert är en lugn man uppstod det aldrig panik, utan han stegade (mycket raskt!) in på en turistinfo och bad dem ringa till hostellet efter passet. Vid denna tidpunkt lämpar det sig väl med ett tips: Bo gärna på CottonTree Backpackers ifall det råkar sig så att du glömmer passet i sista minuten före avfärd mot internationella flyg. De leverar i ilfart ditt pass till busshållplatsen just i tid tills bussen skall gå! Så ja, no hätä på denna front heller. Lite spänning måst man ju ha vettja.