Taxi i Sampa

I São Paulo finns det mycket hyggligt folk, t.ex. taxicaffisar. Vår första kväll i stan, under Virada Cultural, ett dygn med gratis kultur åt folket, gick vi på måfå utan vettig karta (igen!) omkring på stadens gator, som vi läst att kan vara lite halvosäkra i vissa områden. Då klockan närmade sej 4 på morgonen beslöt vi oss för att börja ta oss hemåt mot vårt hostel. Det visade sig vara lite halvt övermäktigt och metron var stängd (senare lärde vi oss att metron började gå igen kl 4.10, men det visste vi ju inte då). Utan vettig karta och utan pengar är det inte lätt att ta sej fram. Vi hade tänkt lyfta mera pengar i stan, men det visade ju sig att alla automater har stängt nattetid "for your safety", så att fråga efter en taxi med bara några slantar i fickan är ju en liten risk. Men vi hade tur och råkade på en taxichaufför, som först sa 30 real åt oss då vi frågade ungefär hur mycket det skulle bli till vår destination, men som sen gick med på att köra oss för 18,10 real, allt vi kunde skrapa ihop ur våra portmonnäer. En hygglig karl minsann.
Igår kväll gick vi omkring i ett annat område, igen utan karta, och sökte en restaurang. Vi hade tur, igen, och hittade en man som kunde lite engelska, och som haffade en taxichaffis åt oss, förklarade att vi ville till en billig och bra restaurang i området och bad honom köra oss till nåt bra ställe. Och visst gjorde chaffisen det. med rabatt på priset tillochmed.
Ibland har man tur även när man reser.

Puerto Iguazu och en bildkavalkad

Då plan a), b) och c) backfires måste man tänka om. Vi gjorde upp en ny plan a) som hittills har gått som smort, dvs vi har tagit oss med buss till Iguazu och helt skippat Uruguay. Eftersom det var ett enda prackas att hitta bussar och sätt att ta sej från Colonia eller Montevideo utan att först behöva åka tillbaka till BA för en dyr peng tänkte vi om och vände blicken norrut mot Brasiliens förlovade land.
Som de hurtiga världsresenärer vi ju är, har vi idag inte gjort ett endaste litet skit utan bara drällt omkring; checkat in på ett hostel där vi är alldeles ensamma i vår sovsal, druckit kaffe, handlat och ätit. Jeij.
Imorgon tar vi oss till själva vattenfallen på Argentinska sidan och far därefter över till Brasilien och övernattar där. Sen blir det lite Curitiba/Paranagua och efter det ska vi till Sao Paulo. Arrrribaa!
Bussen hit upp hit var 16 timmar av ren och skär lyx. Breda, mjuka bänkar, massor med rum för benen, egen tv(som på flyg), mat och vin. Det gick faktiskt att sova i bussen då man fällde ner sitt säte helt, fällde upp sitt benstöd och drog sin filt över sig, så vi vaknade utvilade och vackra som få och hann ännu se en morgonfilm (Darkman: sann kvalitetsunderhållning) under frukosten innan vi var framme.

Här får ni en argentinsk turistkavalkad:

I väntan på vår första argentinska lomo. Se så glada vi är!
En mycket glad Roberto hoppade upp och ner av glädje utanför Bombonera. Innan vi inte fick biljetter till matchen that is.
I Puerto Iguazu gick vi på olivmarknad.
Att vara turist är inte illa. Åtminstone ser jag rätt nöjd ut.
Ett turiststilleben.
En nöjd Roberto efter en megabiff.
Recoleta. En av världens vackraste gravgårdar minsann.
Vet ni vems grav dethär är?
Jag gör mitt bästa för att se cool ut i väntan på metron.
Dethär med sopsortering är minsann inte Argentinas starkaste sida.
Är man hund kan man lägga sej och vila lite varsomhelst.

nya äventyr väntar

Nu sitter vi på busstationen och väntar på nya äventyr. Som den fantastiska stad BA har visat sig vara, är t.o.m. busstationen hyvä! Här har dom a) gratis wi-fi och b) tv-maskiner som fungerar med mynt. Sjukt bra.
Från denna fina station i denna fantastiska stad drar vi nu vidare mot norr och iguazu-fallen. För att komma dit ska vi företa oss en liten road-tripp på 15.5 timmar. Harakiri. Men vi har bokat första klass så vi hoppas givetvis på champagne. Det har dom nog säkert.
Hej.

En vecka i Buenos Aires går fort

Vi har varit för upptagna med att ha det trevligt för att hinna blogga den senaste veckan. Fortfarande i Buenos Aires, har vi varit på två konstmuseer, Museo de Bellas Artes och MALBA, varav det senare var helt sjukt bra. Modern konst, mycket intressant och bra. Recoleta-gravgården är fäncy värre och här staplar dom kistor ovanpå varandra i små hus och inte under markytan som vi gör. Vi har ätit pasta och för tillredning av denna delischösa måltid spenderade vi två timmar i matbutiken och försökte ta reda på var saker finns, vad saker är och vad vi vill ha. Ett äventyr. För varje dag som gått har vi blivit allt modigare att fråga om saker och inte se rädda ut när nån tilltalat oss. Vi har handlat skor och druckit kaffe med och utan mjölk (och druckit mjölk ur påse, för här gillar dom att ha saker i påsar. speciellt yoghurt och mjölk. och ketchup och marmelad och majonnäs. bland annat. weird), besökt konservatoriet och ätit gratis pizza på en bar som varje torsdag serverar gratis pizza åt den som vill ha. De flesta vill ha. Vi har också talat om saker och ting som kan vara intressanta med Theo, Renata, Cecilia och José (som för övrigt ser ut som Mark Levengood) och helt enkelt haft det sjukt bra.
Nu m.å.s.t.e. ta tag i våra liv och börja planera livet efter den trevliga veckan, typ vad vi gör på måndag, var vi bor, vart vi far, hur, med vem och när. Fett stressigt.

Saker som kan kännas meningslösa tillochmed trots man är i Buenos Aires:

- plastförpackningar och dålig sopsortering
- stenar i skon

Imponerande lista eller hur. bra inlägg också.
hej.

Livstecken

Fortfarande i de goda vindarnas stad. Just nu hemma hos Theo och Renata, en kompositörsstudent och en engelskastudent. På deras välkomnande vardagsgolv har vi sovit en god natt och tar oss nu an staden med gott mod. Konstmuseum och shopping står på agendan. Eftersom prisnivån här är rätt trevlig för en fattig finländsk student kan det hända att en och annan shoppingkasse fylls med nåt spännande.
En länk i en höstig park skall få bukt med biffkilona och vinfettet, som är oundvikligt i ett land där biffen är så mör att den smälter på tungan och vinet är billigt och så smooth att det utan problem fuktar vår torra strupe om kvällarna.

Älska Buenos Aires

Vi är i städernas stad. Denna stad tävlar i samma liga som New York kan jag bara meddela. Arkitekturen, feelisen, maten, musiken, ja till och med fotbollen verkar spännande här. Internationellt så det förslår givetvis, som alla huvud- och miljonstäder, men ändå med en egen charm. Att få tiden att gå här kommer inte att bli ett problem. Därför känns det också helt fantastiskt att vi inte har planerat in när i ska resa härifrån, förutom själva avresan från Rio den 29 maj då förstås.
Idag blir det antikmarknad och Recoleta-gravgården. Nästa söndag blir det fotboll. Däremellan ska vi gå på museer, dansa lite tango, promenera omkring på smala gator, dricka kaffe och shoppa dyrt och billigt.

Änså länge för ni nöja er med lite bilder från Chile.

I Isla Negra, utanför ett av Pablo Nerudas hus var utsikten inte dålig.
I Valparaiso var det mycket hus.
Vi, musikerna, bodde givetvis i musikdistriktet, på Allegretto b&b, i området där gatunamnen även var namn på kompositörer. Beethoven, Wagner, Mozart och såna dudar ni vet.