I São Paulo finns det mycket hyggligt folk, t.ex. taxicaffisar. Vår första kväll i stan, under Virada Cultural, ett dygn med gratis kultur åt folket, gick vi på måfå utan vettig karta (igen!) omkring på stadens gator, som vi läst att kan vara lite halvosäkra i vissa områden. Då klockan närmade sej 4 på morgonen beslöt vi oss för att börja ta oss hemåt mot vårt hostel. Det visade sig vara lite halvt övermäktigt och metron var stängd (senare lärde vi oss att metron började gå igen kl 4.10, men det visste vi ju inte då). Utan vettig karta och utan pengar är det inte lätt att ta sej fram. Vi hade tänkt lyfta mera pengar i stan, men det visade ju sig att alla automater har stängt nattetid "for your safety", så att fråga efter en taxi med bara några slantar i fickan är ju en liten risk. Men vi hade tur och råkade på en taxichaufför, som först sa 30 real åt oss då vi frågade ungefär hur mycket det skulle bli till vår destination, men som sen gick med på att köra oss för 18,10 real, allt vi kunde skrapa ihop ur våra portmonnäer. En hygglig karl minsann.
Igår kväll gick vi omkring i ett annat område, igen utan karta, och sökte en restaurang. Vi hade tur, igen, och hittade en man som kunde lite engelska, och som haffade en taxichaffis åt oss, förklarade att vi ville till en billig och bra restaurang i området och bad honom köra oss till nåt bra ställe. Och visst gjorde chaffisen det. med rabatt på priset tillochmed.
Ibland har man tur även när man reser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
what can we say, but "may the road rise to meet you..."
SvaraRadera